"Jag har ingen aning vem du är längre...
jag känner inte dig, vet inget om ditt liv
bandet som vi hade tillsammans
är inte värt ett skit,
för du talar till mig som om jag vore dum
du ifrågersätter allt som om du vore kung"

Vi pratade här om dagen och jag förklarade att jag gärna ville ses och prata och tjata och bara vara men ditt svar till mig var att "nu startar vi företag tillsammans så då kan vi umgås när vi pratar om det" jag sa upprepade gånger att det var la fan ingen vänskap, men du sa joo det är det, det är så det är att bli vuxen..

Bli vuxen? skojjar du med mig? är det att bli vuxen? att inte kunna umgås med sina vänner på privat tid?
så vitt jag vet så umgås mamma och pappa med sina vänner utanför jobbet, men dom kanske fortfarande är små i psyket för jag menar dom är 48år? dom klassas väl som vuxna?

När jag sa imot så vägrade du att lyssna för att sedan komma med att "men vi har ju flickvänner, då kan vi umgås när alla ses" haha du driver med mig igen va?

Men nu har jag lovat mig själv att inte lägga ner energi på det, jag har lovat mig själv att jepp är det bara via vårat företag vi ska umgås så får det vara så, jag har klarat mig fint utan dig dessa månader och kommer nog att forsätta att klara mig fint!

Det var ett nöja ett lära känna dig privat, men nu stänger vi den dörren och öppnar den nya, vi får se om det är ett nöjje att lära känna dig affärsmässigt!

adjökens