Var inne i Carolines blogg och läste, och det hon hader skrivit där gjorde mig verkligen röd, det röde mig ända in i själen!
Hon har skrivit så fint och jag kunde inget annat än att le och känna kärlek!
åhh min lilla hjärteguld




_________________________Från Carolins blogg__________________________

Imorgon fyller min kärlek 23 år.
En kärlek jag inte kan beskriva.
Jag kände redan i början att du var en människa jag skulle passa väldigt bra ihop med.
När det gäller värderingar, känslor och framtid.
Jag vet att du vet vad jag menar.
Finns nästan ingen anledning att försöka förklara.
Vi delar samma känsla.

Det är bara de där första andetagen på morgonen, som man är vid medvetandet.
När man vrider sig om och krockar med din betongvägg till axel. Hör dina snarkningar, dina små "hm-anden" som om du nästan frågar om jag är vaken. Fast du vet redan att jag 90% av alla morgnar vi vaknat tillsammans är jag alltid den som vaknar först. Ligger där brevid och bara njuter av att höra dig andas. Jag kan ibland ligga och tänka mig in i hur det vore om vi aldrig träffats, eftersom att båda två blev omtumlande av hur mycket vi kände för varandra, så fort.

Hade jag känt den här sprudlande lyckan i kroppen utan alkohol och ett dunkade dansgolv? Hade jag fortsatt med mitt hårdfestade på krogarna? In - ut - Alkohol var och varannan dag? Hårdfestandet tog slut på mig. Det är inte alls nyttigt att känna folk inom den branschen, vare sig det handlar om fysiskt eller psykiskt. Jag hade tappat suget på allt det där, förmodligen slitit ut mig på jobbet istället. Jobba 6 dagar i veckan, sova en hel dag varvat med tvätttider och städning. Och sen klippa, färga och stressa i 6 dagar till. Jag hade nog inte klarat det.
Folk pratar om ifall en vän skaffar ett fast förhållande, som innebär det som jag och Gary har - Sambo-skap, framtidplaner, familjelycka.. Då blir man klassad som tråkig?

Tråkig för att man prioriterar bort andra saker?
Saker förändras, jag har själv varit den trångsynta personen som suttit och gnytt över att folk stressar, att dom slänger bort sina studier och jada jada. Men när du träffar en person som uppfyller allt du någonsin kunnat drömma om, väljer du nog bort det som kretsade i hjärnan innan. Dina känslor och din motivation placeras i andra fack. Ett fack för kärleken. Och det är det bästa som har hänt mig. Jag fann kärleken och den är mer än vad jag kunnat drömma om. Jag skulle inte byta det mot något någonsin.

Igår satt jag och Gary efter midnatt och pusslade. Har nog skrivit tidigare att vi köpte ett pussel, eftersom jag är sjukskriven så hade det varit ett bra tidsfördriv - tro mig, det funkar när man väl kommer igång. Han frågade om jag skulle bli ledsen om han hade gjort slut med mig utan anledning, bara sådär. Jag sa som jag hade reagerat. Jag hade blivit förkrossad. Han är det bästa som hänt mig. Jag frågade vice versa och han svarade likadant. Sen satt vi där i lite tystnad och fortsatte pussla. Han fortsatte med att fråga mig om vi hade gjort slut och folk hade sett hur dåligt man mådde och sedan frågat:
- Hur länge var ni tillsammans?
Och man svarar: 
- 6 månader..
Han fortsatte med att säga att folk inte hade tagit det på allvar när det "bara" gått 6 månader. Och jag fyllde i honom med att vi har gått igenom mer tillsammans på 6 månader än vad vissa människor gör på motsvarande år, men att folk förmodligen hade tyckt att man var dum i huvudet. Han svarade:
- Nej, för folk fattar ju inte..

Och jag kunde inte ha sagt det bättre själv.